Vars ska man börja..
Klumpen försvinner aldrig.
Ensamheten är ett faktum.
Men varför bry sig, så pass att man låter sig påverkas....
Alla är vi ensamma!
Varför klaga....
Igår bad jag mig själv...
Även om solen inte skiner imorgon, så ska du göra det!
Du ska anstränga dig, du ska sluta fördärva dig...
Började morgonen med frukost med en kär vän, sen en liten snutt ur en jordbruks...dokumentär?
Ändå ett bra bevis på att det inte bara är jag som är en dålig människa..
Det är svårt att vara bra blad alla dåliga influenser...
"jag är likgiltig, tom och grå...
Gör det bästa för att hitta tröst i min smärta.
Ser inte lyckan i det klara ljuset.
Lyckas finna alla skuggor - även solens.
Jag är bortom räddning.
Långt borta från solljus och lycka.
jag borde ju vara tacksam, ja!
Det kan man ju tycka?!
Men otacksam är vad jag är!
Kryper in i den mörkaste grotta,
vägrar att äta - inte ens en ensam liten råtta.
För i mina ögon är den lika mycket..
Om nu kanske inte mer värd livet,
än vad jag kan påstå mig själv vara.
Jag är bara en förbrukningsvara.
En sån man en gång stolt visade upp..
men nu gömmer längst in eller under allt tänkbart skrot.
Tänk, vad fan har jag gjort?!
Jag som varit glad som en sol
och spridit glädje som doften av viol.
Jag sitter nu i ensam vrå,
anser mig själv endast vara kapabel till att titta på...
Men nu jävlar har jag fått nog!
RES DIG UPP OCH SKÄRP DIG!!!!!!!
Det säger en inre röst till mig.
Du behöver inte svaret finna.
För att åter lyckan vinna.
Lev de liv du en gång levt.
Le till glädjen av samhörighet,
kärleken till livet
och ta ingenting förgivet.
Öppna dina ögon.
Bli dig själv åter.
Det är möjligt så länge du...
Dig själv förlåter..."
