Bara nonsens...

Idag..

Idag är ett ett år sen exakt.

Exakt ett år sen jag satt på T.A och fikade med vänner från Luleå.. Onsdagen den 4 mars 2009.

Alla bilder från denna stund fram till mitten av Juli förra året är ett minne blott..
Annars hade jag just nu suttit, övernostalgisk och små snyftat av lycka.

Trots att jag säkert mådde som jag mår nu.. fast på en annan nivå.
Förra året vid den här tiden hade jag varit sängliggande i 4 dagar på grund av brutal smärta som grundats i en elak halsfluss...

Men just idag, denna dag 2009, då åt jag penicillin, jag umgicks med Maria Sundberg. Vi gick till polisen och hämtade ut mitt nya pass..
Vi satt på T.A där jag hade dropp-in för de vänner som kände att de brydde sig nog för att komma och säga hejdå..

Maria och Anders följde med till tåget och tog farväl...
Robert hade försovit sig och kom i all hast in på tåget.
En sista kram och sen rullade tåget.

Ett tåg som skulle ta mig till Ludvig, Joanna, Johanna, Camilla och Stockholm..

Jag hade biljetter bokade.. men inga direkta planer.. inga mål.. förutom att lära mig, något jag än idag strävar efter.

Att vara kapabel till att njuta av ensamheten.
Att inte känna rädsla för mina svagheter..

Men också att bevisa mig stark, självständig...
att rak ryggat gå ut i världen och ge den vad jag har för att i gengäld få lära av den!


Jag kom hem..23 veckor senare...
Med en ny historia, nya vänner och ett nytt "andra hem"...




Men idag beter jag mig som om jag inget lärt mig av mina resor, av mina dagar på fri fot...
Jag skäms när jag inser att jag håller på att kasta bort det goda i att ha detta som minnen.. De må vara minnen blott, men jag lärde mig nått..

man kan inte alltid fly, vart man än hamnar så kommer liknande problem att uppstå.
Den eller det som skapar problemen försvinner inte..
Det är en själv, ens sätt att tänka, att resonera och prioritera...

Att fly ger inte svaret på någonting.
För att förbättra måste man jobba med sig själv..
Här och nu!