You had time

Livet vill inte som jag vill..
eller är det jag som inte vill som livet vill..

man kan inte styra över allt, man måste låta livet ha sin gång.

För att kunna växa i sig själv och tillåta sig bli älskad...
För att kunna förändra sin framtid...

...då måste man acceptera att man har brister och våga möta sina rädslor.


Den största skräcken kan ibland vara att se sig själv.
Att låt sig själv inse att det är i ens egna tankar och handlingar problemen oftast sitter.

Men vad gör man sen, när man insett allt detta.

Vart börjar man och hur.

Det finns många trådar, hur skall man lyckas binda alla till ett nystan.

Att fly, det har jag testat utan framgång.
finner inga ord för att förklara något längre....




I can't get to sleep
I think about the implications
Of diving in too deep
And possibly the complications

Especially at night
I worry over situations
I know I'll be alright
Perhaps it's just imagination

Day after day it reappears
Night after night my heartbeat shows the fear
Ghosts appear and fade away

Alone between the sheets
Only brings exasperation
It's time to walk the streets
Smell the desperation

At least there's pretty lights
And though there's little variation
It nullifies the night from overkill

Day after day it reappears
Night after night my heartbeat shows the fear
Ghosts appear and fade away
Come back another day

I can't get to sleep
I think about the implications
Of diving in too deep
And possibly the complications

Especially at night
I worry over situations
I know I'll be alright
It's just overkill

Day after day it reappears
Night after night my heartbeat shows the fear
Ghosts appear and fade away
Ghosts appear and fade away
Ghosts appear and fade away

Ett glas vin med grannen blev genast många fler...

Gårdagen..
Solen sken när jag vaknade dessutom med ett leende på mina läppar.
Trodde att solen var ett tecken, på att det verkligen är dags att skärpa dig nu...

Jag, jag skulle ut på isen... sjuuukt bra kläder på och sen ut, hej å hå...
Med med papper o penna för här skulle skapas konstverk som aldrig förr... men ack skenet bedrog och leendet dog.. de må ha varit soligt, med det blåste sjukt kallt...

Blev en halvtimme ute..
Sen någon timme inne.
Sen sushi med en fin vän från förr, vi umgås iofs lite då och då.

Meeeen, jag bestämde mig för att hälsa på min granne, i huset bredvid, Vi har inte umgåtts på år.. men har bott grannar sedan augusti..
Jag tog mina tre apor under armen och gick över..

nå men nog var det trevligt.. som förr, med [tamagucci]låten och hela köret.
Nå med precis som förr vettu...

ja ni, klockan var inte halv nio längre utan halv två så vi fick lov att avrunda kvällen...

oj oj oj ändå så de kan bli va!


Nu ska jag till en annan kär gammal vän som fyller år idag.

sedan jobb... tjoohejhoppfaderullan

Bara nonsens...

Idag..

Idag är ett ett år sen exakt.

Exakt ett år sen jag satt på T.A och fikade med vänner från Luleå.. Onsdagen den 4 mars 2009.

Alla bilder från denna stund fram till mitten av Juli förra året är ett minne blott..
Annars hade jag just nu suttit, övernostalgisk och små snyftat av lycka.

Trots att jag säkert mådde som jag mår nu.. fast på en annan nivå.
Förra året vid den här tiden hade jag varit sängliggande i 4 dagar på grund av brutal smärta som grundats i en elak halsfluss...

Men just idag, denna dag 2009, då åt jag penicillin, jag umgicks med Maria Sundberg. Vi gick till polisen och hämtade ut mitt nya pass..
Vi satt på T.A där jag hade dropp-in för de vänner som kände att de brydde sig nog för att komma och säga hejdå..

Maria och Anders följde med till tåget och tog farväl...
Robert hade försovit sig och kom i all hast in på tåget.
En sista kram och sen rullade tåget.

Ett tåg som skulle ta mig till Ludvig, Joanna, Johanna, Camilla och Stockholm..

Jag hade biljetter bokade.. men inga direkta planer.. inga mål.. förutom att lära mig, något jag än idag strävar efter.

Att vara kapabel till att njuta av ensamheten.
Att inte känna rädsla för mina svagheter..

Men också att bevisa mig stark, självständig...
att rak ryggat gå ut i världen och ge den vad jag har för att i gengäld få lära av den!


Jag kom hem..23 veckor senare...
Med en ny historia, nya vänner och ett nytt "andra hem"...




Men idag beter jag mig som om jag inget lärt mig av mina resor, av mina dagar på fri fot...
Jag skäms när jag inser att jag håller på att kasta bort det goda i att ha detta som minnen.. De må vara minnen blott, men jag lärde mig nått..

man kan inte alltid fly, vart man än hamnar så kommer liknande problem att uppstå.
Den eller det som skapar problemen försvinner inte..
Det är en själv, ens sätt att tänka, att resonera och prioritera...

Att fly ger inte svaret på någonting.
För att förbättra måste man jobba med sig själv..
Här och nu!

....

mina leder tackade nej till utomhus aktiviteter

får lära mig att njuta av ensamheten inomhus istället

...

För att övervinna din rädsla mot ensamheten
måste du visa dig starkare än den

du måste lära dig njuta av den
då kommer den en dag tappa intresse...
och den slutar att skrämma dig
- det biter ju ändå inte...

förlåt...

Vars ska man börja..

Klumpen försvinner aldrig.

Ensamheten är ett faktum.

Men varför bry sig, så pass att man låter sig påverkas....

Alla är vi ensamma!

Varför klaga....

Igår bad jag mig själv...

Även om solen inte skiner imorgon, så ska du göra det!
Du ska anstränga dig, du ska sluta fördärva dig...

Började morgonen med frukost med en kär vän, sen en liten snutt ur en jordbruks...dokumentär?

Ändå ett bra bevis på att det inte bara är jag som är en dålig människa..
Det är svårt att vara bra blad alla dåliga influenser...

"jag är likgiltig, tom och grå...
Gör det bästa för att hitta tröst i min smärta.
Ser inte lyckan i det klara ljuset.
Lyckas finna alla skuggor - även solens.

Jag är bortom räddning.
Långt borta från solljus och lycka.
jag borde ju vara tacksam, ja!
Det kan man ju tycka?!
Men otacksam är vad jag är!

Kryper in i den mörkaste grotta,
vägrar att äta - inte ens en ensam liten råtta.

För i mina ögon är den lika mycket..
Om nu kanske inte mer värd livet,
än vad jag kan påstå mig själv vara.

Jag är bara en förbrukningsvara.
En sån man en gång stolt visade upp..
men nu gömmer längst in eller under allt tänkbart skrot.

Tänk, vad fan har jag gjort?!
Jag som varit glad som en sol
och spridit glädje som doften av viol.
Jag sitter nu i ensam vrå,
anser mig själv endast vara kapabel till att titta på...

Men nu jävlar har jag fått nog!
RES DIG UPP OCH SKÄRP DIG!!!!!!!
Det säger en inre röst till mig.

Du behöver inte svaret finna.
För att åter lyckan vinna.
Lev de liv du en gång levt.
Le till glädjen av samhörighet,
kärleken till livet
och ta ingenting förgivet.

Öppna dina ögon.
Bli dig själv åter.

Det är möjligt så länge du...
Dig själv förlåter..."